GAX 100 miles 2017

Ska börja med ett klargörande: 100 miles = 161,9 km = 16,19 mil = Grymt långt! 🙂

Sommaren 2016 lyckades jag för första gången ta mig runt ett 100 miles lopp, det var SJUUUKT jobbigt! (Finns att läsa här: GAX 100 miles – Andra gången gillt.)

Naturligtvis kunde jag inte komma på någon anledning till att inte ge mig på det igen så lördagen den 8:e juli (precis när jag inlett semestern) ställde jag klockan på 05:00 för att hinna med förberedelser (tejpning/smörjning/etc.) för att sen hämta upp två medlöpare på vägen och anlända Sankt Knuts torg i Ystad strax innan sju.

Självklart var där en hel del bekanta ansikten. Det är en ganska liten ankdamm 😉

Vädret verkade lovande med mycket moln och inte särskilt varmt… än.

08:00 går starten och med ett jubel ger vi oss ut på vår gemensamma resa längs med Skåneleden.

Det känns rätt bra och naturligtvis går det för fort med tanke på distansen men det är å andra sidan svårt att hålla igen.

Vi snackar oss igenom de första timmarna samtidigt som vi noterar att molnen försvinner och temperaturen ökar. Första vattenkranen är vid Snogeholmssjön och där passar vi på att skölja av den värsta svetten innan vi fortsätter.

Temperaturen ökar ytterligare och när jag kommer fram till första depån/drop bagen vid Magleberg (44 km) så är det rätt så varmt. Känns ändå hyggligt. Byter T-shirt och strumpor och fyller på med vattenmelon och chips innan jag ger mig av mot Lövestad.

Försöker hålla ett behagligt tempo.

Efter ca 53 km kommer jag fram till vattenkranen vid Hallsberg. För två år sedan var det här jag bröt, fullständigt knäckt. I år känner jag inte av några större problem men tar en fikapaus och fyller på flaskorna.

Fikapaus vid Hallsberg

Fikapaus vid Hallsberg

Efter Hallsberg är det först ett par kohagar att passera, sen kommer man in i skogigare områden. Bitvis är det fantastiskt vackert med solen som skiner ner mellan bladverken och glittrar i ån som flyter bredvid stigen.

Efter ca 65 km stannar jag för att tejpa en tå men i övrigt känns fötterna hoppfullt bra. Dock är det värre med magen som börjar bråka med mig vid 7 mil.

Tar det lugnt uppför Brösarps backar och njuter av utsikten!

Utsikt från Brösarps backar

Utsikt från Brösarps backar

Magen fortsätter att krångla och när jag kommit fram till depån vid Haväng (halvvägs) känns den inte alls särskilt bra… Kommer till Haväng strax efter sju och träffar då det gänget som ska springa Full Moon Race, ett lopp som går den andra halvan av GAX (alltså ca 8 mil) och som startar 20:00. En hel del kända ansikten försöker pigga upp mig och försäkrar att jag ser väldigt fräsch ut (samtidigt som jag känner mig helt grön i ansiktet). Tejpar och smörjer in fötterna och byter alla kläder samt skorna. Nu måste jag även packa ner kläder och pannlampor för natten, vilket resulterar i att ryggsäcken är rätt mycket tyngre när jag ger mig iväg från Haväng lite i åtta.

Depån vid Haväng

Depån vid Haväng

Går lugnt mot Kivik och blir snart upphunnen av Full Moon Race-gänget som önskar mig lycka till innan de raskt försvinner i fjärran.

Precis utanför Kivik mår jag riktigt illa men slipper åtminstone ”återbäring”. Tar det väldigt lugnt med maten och dricker mest vatten i måttlig mängd.

Precis efter Kiviks musteri bär det av upp på Stens Huvud. Detta är en mycket krävande klättring med tanke på att jag redan har 9 mil i benen. Väl uppe får jag i alla fall min belöning i form av klart månsken. Det är ännu inte så mörkt att jag plockat fram pannlampan.

Månsken över Stens Huvud

Månsken över Stens Huvud

På väg ner från Stens Huvud blir jag upphunnen av en annan GAX:are. Han har väldigt bra fart i stegen och vi önskar varandra lycka till innan han försvinner iväg.

När man kommer ner från Stens Huvud ska man vika av ner mot stranden för att följa den en bit. Då får jag sällskap av tre damer som springer tillsammans och vi har sällskap en bit på vägen. När vi kommer ner till stranden möts vi av en fantastisk vy där fullmånen speglar sig i havet. Magiskt!

Fullmåne över havet

Fullmåne över havet

Man kan dock inte titta på månen hela tiden för det är en rätt tuff sträcka där man vissa delar hoppar mellan klippblock.

När vi kommer upp från stranden är det dags att plocka fram pannlamporna och sikta in sig på mörkerlöpning.

Stöter på ett par andra löpare och vi fortsätter ner mot Vik och Baskemölla. Jag har nu i princip bestämt mig för att försöka sova en stund och i utkanten av Simrishamn sätter jag alarmet på 45 minuter, rullar in mig i min aluminiumfilt och lyckas faktiskt sova. När jag ger mig av igen känner jag mig faktiskt lite piggare och magen har lugnat ner sig lite.

Passerar Simrishamn vid ett och vid två är jag nere i Brantevik. Här är helt tyst och stilla men strax efter hamnen kommer jag fram till en inofficiell depå som en boende har satt upp utanför sitt hus. Underbart! Blöta chips har aldrig smakat så bra 🙂

Inofficiell depå i Brantevik

Inofficiell depå i Brantevik

Stärkt av chipsen fortsätter en tråkig bit mot Skillinge där man viker av från havet och i stället följer en bilväg. Det börjar dock ljusna en del och jag piggnar till och ökar tempot något.

I Skillinge möter jag en tidningsutdelare och Urban, en av arrangörerna av GAX, som är på väg med drop bags mellan de olika positionerna. Det tål att sägas flera gånger men funktionärerna är verkligen helt fantastiska!

Efter Skillinge ser jag soluppgången över havet. Mycket vackert!

Soluppgång strax söder om Skillinge

Soluppgång strax söder om Skillinge

Nu vet jag av erfarenhet från förra året att jag har en RIKTIGT tuff sträcka framför mig längs med en oändlig sandstrand fram till nästa depå vid Sandhammaren.

Det känns till och med jobbigare än jag kom ihåg det men till slut är jag framme vid Sandhammaren och den sista depån innan målgång. De glada funktionärerna möter mig med: ”Vad fräsch du ser ut!”

Förutom det vanliga klädbytet passar jag även på att borsta tänderna. Det piggar verkligen upp! Får också i mig lite gröt innan jag ger mig ut på de sista 3 milen till Ystad.

Vägen längs stranden till Kåseberga bjuder på en del utmaningar och jag stannar och provianterar (chips) innan jag ger mig upp till Ale stenar. Förra året hade jag villfarelsen att det bara var själva backen upp till Ale stenar som är jobbig men i år vet jag att efter stensättningen är det flera kilometer upp-och-nerför-backar innan man kommer fram till Hammar.

Ale stenar

Ale stenar

Är tämligen totalt slutkörd efter backarna och den sista milen ligger framför mig. Börjar få mer problem med magen igen men jag kämpar beslutsamt vidare. Nu börjar jag ändå ana målet i fjärran och med det vilan för min trötta kropp. Tanken på att få bada fötterna i fontänen och dricka mineralvatten hjälper verkligen till!

När det är ca 5 km kvar försöker jag öka tempot igen och kommer faktiskt upp i någon form av löpning, i alla fall bitvis. Vid stranden i Ystad passerar jag tydligen en medlöpare även om jag inte är tillräckligt vaken för att lägga märke till det och strax innan den fruktade järnvägsövergången kommer jag ifatt ytterligare en.

Tar ett par djupa andetag och kämpar uppför trappan till järnvägsövergången, sen ner igen och spring-linkar de sista 100 meterna in i målet. Underbart!

Anna och Ronja möter upp vid målet och jag får både ett fotbad i fontänen, chips, mineralvatten och ett bältesspänne. Livet är härligt!

Trött med glad!

Trött med glad!

Bältesspännet

Bältesspännet

Återigen vill jag rikta ett STORT TACK till arrangörer och funktionärer och inte minst mina medlöpare för ett fantastiskt kämpigt, jobbigt och UNDERBART lopp!

Länkar:


Kommentarer

GAX 100 miles 2017 — 1 kommentar

  1. Stort grattis Fredrik!!! Härligt att läsa, man blir riktigt sugen själv – men skulle aldrig orka. Bara tanken på fyra maror i rad gör mig knäsvag…
    Du är en klippa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.