Hallands Ultra – Årets vackraste lopp?

2015 anordnade Hallands OK för första gången Hallands Ultra. Det jag minns mest av loppet var att det var varmt, backigt och jobbigt. Med andra ord fanns det ingen anledning att inte ge sig på det igen! 🙂 (Den intresserade kan läsa mer om 2015:års lopp här: http://team.lahnn.se/blogg/?p=242).

Redan i vintras var vi ett par i klubben som pratade om att springa Hallands Ultra. Jag propagerade så mycket jag orkade för ultralöpningens fröjder och en av klubbmedlemmarna, Henrik, visade stort intresse. (Huruvida mitt propagerande i slutändan spelade någon roll i beslutet är dock oklart.)

Sen går ju tiden som tiden tenderar att göra och plötsligt var startplatserna slut, precis när jag skulle beställa. Nu kände man sig lite dum… Som väl är hade Henrik lyckats få tag i en plats innan det tog slut så nu gällde det bara för mig att försöka fixa det. Det visade sig redan att det fanns en tråd på ett träningsforum där fler letade startplatser så det var bara att skriva upp sig och vara på hugget när det blev återbud. Det löste sig iaf så lördagen den 10:e juni åker vi upp till Halland.

Starten av Hallands Ultra går i Möllegård en bit utanför Halmstad och här samlas nästan 200 förväntansfulla löpare på lördagsmorgonen. Som väntat är här en hel del bekanta ansikten, ultravärlden är ändå rätt liten. En av deltagarna är en scoutkompis från Eslöv, Daniel, och vi håller sällskap de första milen.

Strax efter nio startar vi och första delen av banan går genom den lummiga skogen ut till havet vid Tylösand. Solen skiner ner genom bladverken. Härligt att vara på väg!

Efter ca 6 km kommer vi ner till havet och möts av en fantastisk vy! Det är rätt backigt längs med havet och vid något tillfälle börjar jag gå i uppförsbackarna för att inte ta ut mig alltför tidigt, jag vet vad som väntar efter 30 km.

Väldigt bra stämning i ledet och strax innan vi kom fram till första depån passerar vi genom en magnifik rhododendronpark full med enorma blommande rhododendronbuskar.

Efter första kontrollen är det ett rätt backigt parti. Vi fortsatte att följa havskanten på väg in mot Halmstad. När vi kommer in i staden börjar vi följa Nissan (ån). Vid 21 k är det dags för depå igen med allt vad en löpare kan önska sig (vatten, cola, sportdryck, saltgurka, chokladbullar, chips, russin, nötter och godis).

Stärkta av saltgurkan fortsätter vi följa Nissan uppströms och snart är vi ute ur stan och inne i en härlig dalgång med slingriga stigar längs med ån omgiven av prunkande grönska.

En bit efter att vi lämnat ådalen kommer vi fram till tredje kontrollen, strax innan 30 km. Det var bara att fylla på med energin för nu börjar vi komma in i de riktiga utmaningarna!

Banan mellan tredje och fjärde depån består till stor del av grusvägar. Det kan kanske låta som en rätt lätt sträcka men här är ett helt gäng REJÄLA uppförsbackar (och dessutom är det nu rätt varmt). Genom att gå i uppförsbackarna hinner man med att både fylla på med vätska och att njuta av skogen 🙂

Sista biten upp till fjärde depån är slingrande och backiga stigar. Fjärde depån är placerad vid Halmstads OKs klubbstuga. Det är alltså även här som målgången är men först har vi en runda på 14 km att klara av. När jag kommer fram till depån har det gått drygt tre och en halv timme och de berättar att segraren precis har gått i mål. Helt galet!

Jag känner mig fortfarande rätt pigg när jag ger mig av från depån. Nu är det skogsstigar som gäller och eftersom det är orienterar som lagt banan är det inte precis lättlöpt. Dessutom är det rätt blött men när man tillfälligt kan lyfta blicken från marken möts man av en härligt grön bokskog. Strax innan sista depån kommer man fram till en helt galen uppförsbacken som sen övergår i trappor när det blir för brant. Att springa upp är inget alternativ och jag bryr mig inte ens om att försöka. Eftersom benen ända känns rätt okej kan jag hålla hyggligt gåtempo uppför och passerar ett par medlöpare som ser rätt slitna ut.

Väl uppe får man en fantastisk vy över skogen och ner till den sjö man precis passerade. Vackert!

Ett par djupa andetag senare ger jag mig iväg igen. Stoppet vid sista depån blir rätt kort, nu är det mindre än sju km kvar och jag känner att det fortfarande finns lite kraft kvar i benen, så även om det är en väldigt teknisk sträcka försöker jag hålla tempot uppe.

Till slut kommer jag faktiskt fram till den sista biten upp mot stugan och nu finns det ingen anledning att hålla igen något! Så med trötta ben sprutar jag de sista metrarna in i mål och möts av applåder, medalj och vattenmelon. Underbart! Nu är det dags för en välförtjänt dusch!

Stort tack till arrangörerna för ett mycket välorganiserat och trevligt lopp!

Bansträckningen

Bansträckningen

 

Medalj och T-shirt som minne av ett härligt lopp.

Medalj och t-shirt som minne av ett härligt lopp.

Länkar:


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.