Ultraintervaller – Jobbigare än man kan tro

Upplägget för ultraintervaller är mycket enkelt: spring en mil var tredje timme under ett dygn med start vid midnatt. Detta resulterar i åtta rundor med start: 00:00, 03:00, 06:00, 09:00, 12:00, 15:00, 18:00 och 21:00.

Lördagen den 18 juli anordnade jogg.se ultraintervaller och jag (Fredrik) tänkte att det kunde vara intressant att prova på. Kul att det är många som gör det samtidigt, även om det inte är på samma plats, det ger en känsla av gemenskap 🙂

Okej, att springa en mil är ju inga större problem. Att springa en mil ett par gånger på en dag är rätt lugnt. Hur är det då egentligen att springa en mil åtta gånger på ett dygn? Hur ska man göra med sömn? Vilka rundor ska man välja? Vad ska man äta?

Min vana trogen satte jag i mig en hel ostkaka med vispgrädde kvällen innan, massor med energi (fett och socker). Hade dessutom bullat upp med mackor, nötter, hemmagjorda energikakor, banan, etc. så jag trodde inte att det skulle bli några problem.

Nästa punkt var sömn. Det är ganska tydligt att detta blir lite lidande. Men det räcker ju att jag lider av det, så jag flyttade ut i ”gymmet” (det ska bli gym så småningom, för närvarande är det mest förråd) för att Anna inte skulle störas av min dårskap.
Sen satte jag klocka på att ringa en kvart innan varje intervall.

Hade även laddat upp med ett stort antal uppsättningar träningskläder, tänkte att blöta T-shirts är inte så kul att ta på sig tre på morgonen.

Lyckades få en liten timmes sömn innan klockan ringde första gången. Kände mig väldigt upprymd när jag drog på mig träningskläderna och hällde i mig lite vatten innan ”startskottet”. 00:00 ropade jag ”Lycka till!” ut i natten och började en lugn språngmarsch mot Lund (upplyst hela vägen). Kändes mest som en sval och skön kvällsrunda. Stressade inte utan var tillbaka efter ungefär 55 min.
Hade en del krångel med att ladda upp rundan men till slut funkade det och jag fick en placering i ”topplistan”.
Käkade ett par mackor, en banan och drack ett glas mjölk innan jag gick och la mig igen.

Efter kanske en timmes sömn ringde klockan igen. Kändes fortfarande okej om än lite sömnigt. Eftersom det fortfarande var mörkt valde jag återigen vägen till Lund, om dock med en liten variation. I övrigt var det mycket samma som förra rundan: spring, ladda upp runda, ät, drick och gå till sängs.

När klockan ringde kvart i sex var det betydligt tyngre att komma upp, dessutom regnade det en del. Positivt var att det nu var ljust så det blev en runda på grusvägarna hemmavid. Laddade med gröt när jag kom hem. Fick för mig att jag nu var halvvägs men insåg efter ett tag (med blandade känslor) att så inte var fallet.

Efter hand som natten pågick fylldes forumet av uppmuntrande inlägg och statusrapport från medlöparna i olika delar av landet. Klart inspirerande läsning.

Efter ytterligare en timmes sömn var det dags igen. Denna gången fick Ronja (hunden) till sin stora glädje följa med halva rundan. Börjar helt klart känna av sömnbrist och milen nu.

Middagsintervallen gick ut till havet i Bjärred. Nu hade det hunnit bli rätt varmt även om det ännu inte var något stort problem. Märkte att jag omedvetet höj tempot något.
Gjorde ett försök att käka lite pasta när jag kom tillbaka men det tog emot, så jag gick tillbaka till mackor i stället.

Sjätte intervallen kändes rätt jobbig, det var nu klart varmare, uppåt 25 °C, och de fem milen i benen började kännas. Ändå tyckte jag mig ana målet i fjärran så det var bara att kämpa på. Flera träningskompisar hade även hört av sig med pepp-talk, vilket var väldigt välkommet.

Sjunde intervallen med start 18:00 var rejält tung! Kändes som att jag bara tog mig igenom med viljestyrka. I efterhand visade det sig att jag dessutom hade höjt farten (igen).

Klockan nio var det då äntligen dags för den sista intervallen. Trotts väldigt stela ben och ett huvud fullt av sömnbrist så tog jag mig ut med stor beslutsamhet. Efter att ha kämpat mig igenom de sista 10 km så kunde jag nöjt konstatera att jag tagit mig i mål (och att det skulle bli vilodag i morgon).

Någon form av summering.
Det var helt klart jobbigare är jag väntat mig, mycket berodde nog på sömnbristen. Tyckte ändå att det var ett trevligt upplägg och kommer troligen ge mig på det igen.

Mitt tips: Testa! Om det är för långt med en mil kan man köra konceptet att köra en timme i valfri fart i stället.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.