Tjörnarparen 50k Trail Ultra – Terränglöpning på riktigt!

Tjörnarp är en liten by som ligger mitt i Skåne, strax norr om Höör.
1979 slutade persontågen att stanna i Tjörnarp men söndagen den 14 december 2014 var det premiär för det första planerade tågstoppet i Tjörnarp på 35 år.

Premiär var det även för terrängultramaratonloppet (härligt ord) Tjörnarparen 50k Trail Ultra.
Vädret hade varit rätt ostadigt i veckan, inte minst under fredagen då stormen Alexander drog förbi, men det verkade inte ha avskräckt någon.
37 tappra och förväntansfulla löpare samlades på morgonen i ganska klart väder och +2-3 °C vid den helt nya tågstationen för att delta i loppet.

Stämningen var verkligen på topp och det var många som kände varandra sedan tidigare,
nästan hälften av deltagarna var dessutom från samma klubb, Coach K Runners i Lund.

Innan start

Innan start

Starten

Starten

Arrangörerna informerade om banan, en stor del går på Skåneleden men även andra leder, vägar och inte minst obanad terräng.
Snistlar, markeringar och karta skulle hjälpa oss att komma rätt.
Dessutom skulle initiativtagaren till loppet, Lars, själv delta.

Längs banan fanns fyra depåer med ungefär en mils mellanrum. Första och sista 15 km av banan var samma.
En regel som meddelats redan tidigare var att man inte fick lämna någon depå efter 14:00, om man inte hade pannlampa och reflexväst med sig.

Bansträckningen

Starten går och vi påbörjar vår resa. Ganska omgående står det klart att det är väldigt blött i spåret men för det mesta lyckas vi undvika de värsta pölarna.
Löftet om terräng uppfylls med råge redan första etappen och jag inser i mitt stilla sinne att detta kan bli en rätt tuff utmaning.
Det visar sig också att det kräver ett visst mått av uppmärksamhet för att inte missa markeringarna och snitslarna, det funkar helt klart inte att bara följa efter ryggen framför 😉

När jag kommer fram till första depån har eliten redan för länge sedan försvunnit i fjärran men vi är ett gäng som håller ungefär samma tempo.
Stärkt av vatten från depån och energi från ryggsäcken ger jag mig ut på nästa etapp.
Det börjar redan kännas att jag inte är i någon högform, föga förvånande med tanke på mina traditionella förkylningar i november-december, men det är bara att kämpa på.

Vid 19 km lyckas jag med min första större felspringning. Missade att banan avvek från Skåneleden och istället följde en vit markering.
Efter nästan 500 m blev jag misstänksam och vände tillbaka för att snart vara på rätt spår igen.
Dock började det kännas rätt tungt i benen.

Jag kom i alla fall fram till andra kontrollen som var inhyst i en jurta.
Här bjöd de glada funktionärerna på varm blåbärssoppa. Ett mycket välkommet tillskott!

Fortsatte ut på tredje etappen men nu blev det mer inslag av gåvila.
Började på allvar fundera på om detta verkligen skulle gå men försökte efter bästa förmåga att jaga bort dessa tråkiga tankar.

En bit in på tredje etappen skulle vi börja följa en led med svart markering. (Som ett litet stickspår kan jag säga att svart inte är någon bra ledmarkering, det är väldigt svårt att se markeringarna.)
Trots att det var väldigt blött, både ute i skogen och på vandringslederna hade jag faktiskt fram tills nu lyckats hålla fötterna torra.
Efter ca 25 km plumsade jag i första gången och de följande km blev det ytterligare ett par gånger. Hade dock varit förutseende så fötterna var väl insmorda men det blev rätt kallt ett tag innan de hunnit torka till.

Vid tredje depån kändes det rejält tungt men här hade arrangörerna packat små påsar med saltgurka, chips, sött godis och salt godis, som man kunde ta med sig.
Klockan var nu 12:10 så det verkade mycket rimligt att jag skulle komma till fjärde depån innan 14:00.
Efter att ha fyllt på mig själv och vattenflaskorna gav jag mig ut igen, dock ganska lugnt.
Funktionärerna på depån hade sagt att man skule följa vägen en bit innan det var en backe upp till vänster.
”En bit” innebar ca 3 km men det var en välkommen omväxling mot den kuperade terrängen.
När jag väl kom fram till backen visade det sig verkligen vara något i hästväg! Osäker på om jag någonsin råkat ut för något liknande tidigare. Måste varit runt 40 höjdmeter på bara 100 m sträcka (ska kolla upp det någon dag). Löpning var helt uteslutet och även att gå uppför var väldigt ansträngande.

När de värsta backarna var avklarade började benen röra sig lite lättare igen. En anledning skulle kunna vara att jag proppat i mig massor med socker och salt 🙂

Nu kom jag dessutom in på samma väg som som vi sprungit tidigare, fast andra hållet. På nåt sätt kändes det lite enklare.

Kom fram till den fjärde och sista depån, som var samma som den första, med god mariginal, klockan var då runt 13:20. Fyllde på med nya godispåsar och fortsatte. Nu var jag verkligen seriöst trött!

Tröttheten visade sig inte minst med att jag missade att leden vek av från skogsvägen och det dröjde nästan en kilometer innan jag insåg mitt misstag och vände tillbaka.

Om jag tyckte att terrängen varit tung på vägen ut var det ingenting mot hur det kändes på vägen tillbaka men ömsom gående och omsom ”springande” så tog jag mig ändå framåt. Eftersom jag sprungit fel vid ett par tillfällen visste jag att GPS:en inte var mycket till riktmärke men när jag passerade 50 km intalade jag mig själv att det ändå inte var så mycket kvar – En mycket uppmuntrande tanke!

Arrangörerna hade lovat fika och BASTU när man kom i mål och det var verkligen något som motiverade mig till att fortsätta.

När jag kommit till Tjörnarpasjön hörde jag det välbekanta ljudet från ett tåg och det gav extra energi i benen.

Till slut såg jag äntligen stationen och nu var det bara en kort spurt bort till det efterlängtade målet! Äntligen!!

Till min förvåning visade det sig att jag, trots mina extrarundor, var långt ifrån sist.

I mål fick jag fikabiljett, placket och ett kort som skulle lösas in mot ”Finisher”-tröjan, sen stapplade jag bort till omklädningsrummet och den mycket efterlängtade bastun.

Den stiliga "Finnisher"-tröjan

Den stiliga ”Finnisher”-tröjan

Ett mycket härligt men tufft lopp. Väldigt bra arrangerat!
Kändes som ett mycket bra avslut på 2014!

Länkar:

 

Det kan även nämnas att jag lyckades klämma in nästa 55 km på ett 50k-lopp – Det gäller att få valuta för pengarna 🙂


Kommentarer

Tjörnarparen 50k Trail Ultra – Terränglöpning på riktigt! — 2 kommentarer

Lämna ett svar till Fredrik Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.